Tre lådor kom lastade – med böcker!

Igår hände det slutligen – en lastbil från DHL backade upp vid min uppfart och tre tunga lådor lastades ut. Jag fick sätta en högst tveksam kråka på en signerings-platta, och kunde sedan bära in de hett efterlängtade författarexemplaren till köksbordet.

Det var knappt att jag vågade öppna den första lådan – tänk om boken inte alls såg ut som jag hoppats på? – men till slut tog jag mod till mig och greppade saxen.

Och jag blev inte besviken – snarare tvärt om!

Vilken overklig känsla det var att äntligen få lyfta upp det första exemplaret och hålla det i händerna. Skuggnamn. Berättelsen jag jobbat med till och från i tolv år. Och nu är den en officiell, riktig bok!

Vilken grej!

Jag spenderade absolut inte lunchen med att helt överväldigad vandra fram och tillbaka på köksmattan, högläsande boken för mig själv. Absolut inte. Joakim von Anka-spåret i golvet fanns redan där när jag flyttade in, jag lovar!

Nu är det bara att spänt vänta in den officiella releasen, som verkar bli någon gång i början på juni. Snart!!

Och sedan ska det bli en ljudbok också, men mer om det senare.

Nu börjar nedräkningen.

Sista okejet = check!

Hur bildsätter man det här inlägget? En bok? En tumme upp? Det är ju pinsamt egentligen – jag brukade ju jobba med sådant här, och nu sitter jag ändå och lägger in en vag, generisk genrebild på ett tråkigt tangentbord som utvald bild. Men det får bli så, jag kommer inte på något bättre just nu.

Huvudsaken just nu är i alla fall detta: Nu har jag fått se och godkänna den allra sista versionen av inlaga och omslag. Wow!

Jag måste erkänna att det sved till lite i magen att inse att min porträttbild kommer att finnas på baksidan av en bok. Den första irrationella reaktionen var ett skarpt mentalt ”Nej nej nej så där kan det ju inte se ut!”

Sedan tog jag ett par djupa andetag och insåg att jo, det kan det visst. Vems bild ska synas där annars? Det börjar bli dags att lägga Jante på hyllan en stund; jag har skrivit en bok som snart ska gå till tryck. Own it.

Så jag skrev mitt okej och tryckte på ”Enter”. Och bara så där, så var bollen out of my hands. Läskigt! Nu får vi se vad som händer.

Tack, fotografen!

Efter många, många om och men är porträttbilderna till författarpresentationen äntligen tagna! Hurra!

(Det här inlägget ska inte handla om förkylningar, men jag kan väl i alla fall säga så här: Den som myntade ordet ”vabruari” missade chansen att bygga ett mycket längre ord – för mars har inte varit en dans på nötkärnefriska rosor heller.)

Bakom kameran stod min syster Josefine Smedbakken, som jag stolt kan säga är ett riktigt geni på både porträttfoto och filmredigering för sociala medier. Nu var det förstås ingen rörlig bild inblandad här, men det blev ett helt gäng väldigt fina stillbilder som jag är riktigt nöjd med.

Det är en riktig ynnest att få ha en så skicklig fotograf i sin närhet. Tack för hjälpen!

En utvald bild är nu inskickad till förlaget, som ett av de sista stegen innan tryck. Nu väntar jag bara på att få tillbaka layoutfiler för godkännande. Det här är så spännande!

Det drar ihop sig!

Boken börjar ta form på förlaget nu och både omslagsbild och baksidetext är spikade. Tidigare i veckan fick jag till och med titta på den kanske sista versionen av inlagan.

Damn, jag har knappt hunnit förstå att det här faktiskt händer – att manuset jag tragglat med i flera år faktiskt kommer att bli en bok – men det börjar kännas på riktigt nu!

Tack alla ni som har peppat mig längs vägen!

//Chris